Dokumentär på Yle och Sveriges Radios respons

Bild: Pixabay, har inget med nyheterna till höger att göra.

Den 13 januari i år (2025) publicerade Svenska Yle en dokumentärserie i tre delar. En av sakerna som togs upp var att en svensk familj (mamma och två döttrar) flyttade från Sverige till Åland för att barnen tagit allvarlig skada i svensk skola. Det var så allvarligt att den tioåriga flickan börjat självskada sig för att hon mådde så dåligt i skolan. En annan nyhet var att tillsynsmän på Åland varit utsatta för hot om våld. Båda dessa saker är givetvis väldigt allvarliga.

Man kan tycka att båda dessa saker skulle ha nyhetsvärde i Sverige. Kanske till och med att det är större nyhetsvärde i att en mamma flyr Sverige för att rädda sina barn från svensk skola. Sveriges Radio gör ändå bedömningen att det är mer värt att ta upp frågan om hot från hemundervisande familjer.

Förstå mig rätt, hot och vål mot tjänstemän är aldrig rätt väg att gå. Vi ser det tyvärr mer och mer i Sverige och det är inte bra för rättssäkerheten och barnens rätt till skydd från destruktiva miljöer. Samtidigt finns det fall där socialtjänsten begår övertramp och genomför omhändertaganden och liknande utan saklig grund. En som jag förstår det saklig genomgång av detta kan man finna i tidningen Advokaten. Dessutom framgår det tydligt i dokumentären att dessa hot är undantagsfall. Tillsynsansvarig säger att det på ca 130 barn handlar om ett fåtal där det är problem. De allra flesta gör ett väldigt, väldigt bra jobb med hemundervisningen.

Men, hur kommer det sig att SR fokuserar på detta istället för det som är ett problem i Sverige? D.v.s. varför går inte Sveriges Radio ut med att situationen för en del barn i skolan är så allvarlig att de inte vill leva längre? Detta är ju något makthavare i Sverige måste hantera. Istället tar man en nyhet från dokumentären som spär på den misstro och det förakt som redan finns mot dem som väljer att ta hand om sina barns utbildning själva.

En debatt sändes efter dokumentären som var väldigt intressant att lyssna på. Där fick en före detta hemundervisande förälder och en annan som hemundervisar just nu samtala med tillsynsansvarige på Åland. Det var snarare ett samtal än en debatt. Tillsynsansvarige var i själva verket i grund och botten positivt inställd till hemundervisning och uttryckte att hemundervisarna är en tillgång för Åland.

Förhoppningsvis kan dokumentären, som enligt uppgift ska sändas i Sverige, ge en annan bild av hemundervisning än den som är allmänt rådande här. Men det beror på hur en sådan dokumentär ramas in och vinklas. Jag hoppas inte att Sveriges Radios hantering är ett tecken på hur Public Service kommer hantera den.

Här kan du se dokumentären.

Här kan du lyssna på debatten.

Här är Sveriges Radios program om dokumentären.