Hemundervisning i Sverige

Hemundervisning, i egentlig mening, är sedan 2011 i praktiken förbjudet i Sverige.

Hemundervisning är när föräldrarna tar ansvar för sina barns utbildning istället för att de går i skolan. Det är inte detsamma som det som ibland i skolans värld kallas för hemundervisning. Då handlar det om att barn som av olika anledningar inte kan komma till skolan får besök av en lärare som genomför undervisningsaktiviteter med eleven.

Förr i tiden var det i Sverige föräldrarnas ansvar att se till att alla i hushållet, även drängar och pigor, kunde läsa. Kanske känner du igen detta från böckerna/filmerna om Emil i Lönneberga. Husförhören lagstadgades redan på 1680-talet. Det var familjens ansvar och prästen kom och kontrollerade att alla kunde läsa genom att ställa frågor utifrån Bibeln och katekesen. I Sverige var på grund av detta 70-90% av befolkningen läskunnig i mitten av 1700-talet. Men det är viktigt att komma ihåg att husförhören inte var början på läskunnigheten, redan innan Sverige blev kristnat lärde sig många bönder att läsa runor.

I början av 1800-talet var över 90% av befolkningen läskunnig. Detta skedde alltså till följd av en form av hemundervisning. Med folkskolans uppkomst och skolpliktens införande på 1840-talet flyttades inlärningen från hemmen till skolbyggnaden. Skolpliktens syfte var från början tänkt att skydda barnens rätt till utbildning så att de inte skulle tvingas att arbeta alltför tidigt istället för att lära sig läsa och skriva.

I Sverige tolkas idag skolplikten som en plikt för barn att befinna sig i skolan. Skolplikten fastställs i Sverige I Sveriges grundlag: “Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna ska svara också för att högre utbildning finns.” (Regeringsformen 2:18).

I grundlagen nämns alltså ingen plikt att befinna sig i skolan, endast en rätt till kostnadsfri utbildning. Vad skolplikten innebär och för vilka åldrar den gäller preciseras sedan mer utförligt i Skollagen. Där kan man läsa att skolplikten inträder på höstterminen det kalenderår barnet fyller sex år och upphör vid utgången av vårterminen det tionde året.

I modern tid gällde (åtminstone från 1985) fram till 2011 att man kunde “fullgöra skolplikten på annat sätt” genom till exempel hemundervisning. Det som krävdes av den som ville låta sitt barn fullgöra skolplikten på annat sätt före 2011 var att man (1) erbjöd en likvärdig utbildning som den som erbjöds i skolan och (2) att man tillgodosåg behov av insyn i verksamheten. Detta skulle dock godkännas av den enskilda kommunen där barnen hade sin hemort. I praktiken var det inte alltid så att kommunen godkände ansökningarna om hemundervisning trots att man skulle kunnat anse att de sökande uppfyllde kraven.

Med Skollagen som utfärdades 2010 införde man ett tredje kriterium, nämligen att det måste finnas synnerliga skäl för att få fullfölja utbildning på annat sätt än i skolan. “Synnerliga skäl” innebär att hemundervisning är i praktiken förbjudet i Sverige idag.

I skollagens 24 kap och 23§ står det:

“23 § Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. Medgivande ska lämnas om

1. verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,

2. behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och

3. det finns synnerliga skäl.”

Det är inte möjligt att idag få tillstånd för hemundervisning. De som försökt hemundervisa ändå har stött på stora svårigheter. Familjer med skolpliktiga barn som inte fullgör sin skolplikt (dvs inte kommer till skolan) kan tilldömas vite och det brukar handla om hundratals kronor per barn och dag som barnen inte är i skolan. Familjer vi haft kontakt med har tilldömts mellan 30 000 kr och 150 000 kr i vite. Oftast nöjer sig inte kommunerna med det utan orosanmäler också familjerna till socialtjänsten.

Som det framkommer av ovan är situationen mycket dålig för hemundervisning i Sverige. På grund av detta väljer de allra flesta att flytta utomlands för att åtnjuta rätten att hemundervisa. Många reser till de svensktalande delarna av Finland, främst Åland, men andra finner sig nya hem i USA, England, Danmark, Spanien och andra länder.

Hemundervisning i världen ▶

Hemundervisning kan godkännas av synnerliga skäl under en begränsad tid, till exempel om barnet är allvarligt sjukt eller befinner sig på filminspelning.