Mina barn går i School of Rock!

Mina barn går i School of Rock!

Har ni sett filmen School of Rock, som just nu ligger uppe på SVT Play? Komedin som handlar om en lärarvikarie (spelad av Jack Black) och hans minst sagt ”speciella” historielektioner. Istället för katederundervisning väljer han att i hemlighet starta ett rockband tillsammans med sina elever, till den strikta rektorns stora förskräckelse.

Idag när jag satt i vardagsrummet och förgäves försökte filtrera bort basgångar, trumsolon och gutturala tonårsvrål från sovrummet intill, slog det mig att det är en egen liten School of Rock som mina hemundervisade barn har skapat. Istället för att lägga hela sin tid på ekvationer, engelskglosor och satsdelar bygger de trummor, programmerar obskyra ljud, arrangerar konserter, spelar i olika konstellationer och brottas med jobbiga ljudtekniker. Med darriga röster pratar de i mikrofon, tackar för applåder och ställer upp på intervjuer i andra ungdomars engelskspråkiga fanzines. De skriver låttexter, mixar musiken och skapar egna skivomslag. Det är en både meningsfull och rolig tillvaro, både för dem och mig som förälder.

Men leder det verkligen till något? kanske vän av ordning undrar med orolig röst och pekfingret i luften. I det riktiga livet alltså, där man ska ha ett bra jobb och ordna med sin egen försörjning. Måste de inte förberedas för att allt inte kan vara roligt hela tiden? Jag kan förstå oron – vi har ju trots allt haft skola och betyg i snart 200 år. Allt oftare får vi höra att barn inte har någon framtid utan formell utbildning. Vad som glöms bort i diskussionen är att vi levt framgångsrikt på denna jord i hundratusentals år utan högstadium och nationella prov, genom att bara observera och lära av varandra. Mina barn lär sig helt naturligt att driva egna projekt, kämpa för att slutföra vad de startat, möta sina rädslor och marknadsföra sig själva. Ingen kan säga att de inte tillgodogör sig viktig kunskap – sådant som behövs i ett alltmer rörligt och högteknologiskt samhälle.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag aldrig oroar mig för framtiden eller känner mig som en oansvarig vuxen. Vad kommer att hända med mina barn om de inte har kompletta betyg att visa upp? Kommer de att ramla ner i en mörk och kall avgrund och sedan lägga livets alla resterande dagar på att försöka klättra upp därifrån? Mina barn ogillar akademiska studier för tillfället, men jag har lovat mig själv att kämpa för att de lämnar boet med en formell utbildning i rockärmen. Inte för att jag tror att deras kunskaper och förmågor brister, utan för att jag vill kunna säga till mig själv att jag gav dem alla möjligheter. Faktum är att det inte ens är särskilt svårt att fixa. De kan plugga in grundskolan och gymnasiet på bara tre år på folkhögskola när de väl har blivit 18 år. Eller göra prövningar på Komvux och korta ner tiden ännu mer. Om de mot förmodan misslyckas med matematiken finns det något som heter reell kompetens, vilket skulle kunna ge mina ungdomar möjlighet att plugga på musikhögskola eller annan högskoleutbildning helt utan betyg från skolan.

Och varför skulle den kunskap de bygger upp inte kunna vara värdefull även i ett karriärsammanhang? Musikindustrin är en av Sveriges viktigaste industrier och mina barn har ett stort driv att utvecklas framåt.

Jag ser flera fördelar med vårt sätt att leva. Vi får mycket tid tillsammans, barnen har ro att känna efter och reflektera i avskildhet, och de kan fokusera på en sak i taget. Deras tid behöver inte splittras upp mellan olika ämnen som avlöser varandra i en strid ström. De slipper den stress och psykiska ohälsa som många svenska ungdomar vittnar om när de kvällar och nätter hukar under tyngden av läxor och prov. Men det finns självfallet även nackdelar med vår livsstil, det kan jag inte förneka. Barnen tappar gradvis kontakten med sitt ursprung och med sin släkt i Sverige. De får lära sig att umgänget ständigt förändras och de får kämpa lite för att hålla kontakt med sina vänner, eftersom de ofta befinner sig utspridda på alla möjliga platser i världen.

Men ofta ordnar det sig. Varje sommar träffar vi släkten och sammanstrålar med kompisar från världens alla hörn på ett familjeläger i Sörmland. I höstas fick barnen besök av svenska kompisar som tog flyget ner till oss i Sydeuropa. I sommar får de umgås intensivt i tre veckor med en brasiliansk kompis som vuxit upp i Amazonas regnskog, och visa honom Sverige. Bara en sån sak!

Kristin, hemundervisande mamma och skribent