Varför slopa skolplikten?

Anna Jubro gästbloggar hos oss idag med följande text:

”Jag blev väldigt engagerad kring det här med att slopa skolplikten…

Skrev precis på en namninsamling kring detta och det fick mig att reflektera mycket över mina skolår. Tänkte att jag kunde dela vad jag skrev som kommentar vid min underskrift, vilket blev väldigt mycket längre än vad jag först hade tänkt:

Alla bör ha rätt att lära på ett sätt som passar dem!

Jag är autistisk och hade mått mycket bättre av en alternativ skolform som barn, såsom hemundervisning. Jag behöver ta in kunskap i min egen takt och i en miljö utan ständigt nya oförutsägbara intryck. Jag gick ut grundskolan med högsta betyg i nästan alla ämnen, men på bekostnad av min psykiska hälsa. Jag fick ”jobba dubbelt” hela tiden eftersom jag hade svårt att ta till mig saker på lektionerna pga alla intryck och sociala interaktioner runt omkring som tog min energi, och för att jag inte kunde ta det i min takt. Genom hela grundskolan fick mina föräldrar sitta hemma med mig och gå igenom allt i läroböckerna igen inför proven tills jag fattade.

Jag har egentligen hög intelligens och lätt att lära, men miljön måste vara lugn och det måste vara en förklaring jag förstår. Jag minns hur jag och min pappa satt med NO-böckerna och jag ställde tusen frågor tills jag förstod. Det var då jag lärde mig — när en trygg familjemedlem satt med mig i mitt rum och förklarade tills jag förstod. Hade jag sluppit BÅDE vara i skolan hela dagarna OCH lära mig samma sak hemma hade jag sluppit mycket psykiskt ohälsa som kom till följd av den överbelastning jag levde med alla år. Att vara i en skola gjorde inte att jag lärde mig bättre — tvärtom. Jag blev bara stressad och överstimulerad. Det var hemma jag lärde mig. Åtminstone så gott det gick med den energi jag hade kvar efter skoldagen... Jag presterade ofta på topp på proven, men eftersom jag ständigt lärde mig saker under stress och energibrist så fastnade inte kunskapen särskilt länge. Det blev istället att jag i tidspress memorerade faktan, för att sedan glömma den några veckor efter provet. Om samma kunskaper skulle prövas igen i senare årskurser så var jag tvungen att lära in allt igen. Hemma, efter skoltid.”

Stressen gjorde att jag tappade lusten att lära. Jag VILLE förstå saker och har lätt för att bli intresserad av saker om jag får tillräckligt med tid för att sätta mig in i det, men när överstimulansen tog över så blev det bara jobbigt. Hade jag fått möjlighet att lära mig enbart hemifrån skulle lärandet grundats i nyfikenhet och lust att lära, inte stress och press.

Idag, som 26-åring, minns jag ytterst lite av det jag lärde mig under skolåren, trots mina toppbetyg. Vad är meningen med att lära om man inte får de förutsättningar man behöver för att verkligen absorbera kunskapen?

Med läroplikt istället för skolplikt skulle sådana som jag kunna få lära sig hemifrån och faktiskt kunna ta till sig kunskapen, och samtidigt ha tid över till vila och fritid — något jag aldrig förstod hur andra hann med (eftersom jag på den tiden inte visste att jag är autistisk och att andra inte behövde jobba så mycket utanför skoltiden för att ligga i fas som jag).

Om man som jag lär sig bäst hemifrån bör man få göra det, utan att behöva vara i skolan hela dagarna och köra slut på sin energi. Det bör vara en självklarhet.